Funderingar

Nu sitter jag med djupa veck i pannan o grubblar över om det är så klokt att jobba som sotare den här årstiden när man är så fruktansvärt rädd för kajor som jag är…
Hade jag inte haft Sara som assist på denna kåken hade jag nog kissat i stuprännan på huset. Jag hatar kajor. Hatar. Hatar, hatar! Fy.

Dem ser för det första ut som djävulens sändebud med sina iskalla ögon och kolsvarta fjädrar.

För det andra så ska dem ALLTID in i samma skorsten som jag, vilket gör rivaliteten påtaglig.

Och, för det tredje. Så ger dem ALDRIG upp. Har dem bestämt sig för en skorsten och jag motar bort dem så sitter dem likförbannat i trädgrenarna runt i kring och kastar förbannelser och hatblickar med hopp om att jag ska dö.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s