Kaosartad arbetsdag

Ibland, alltså bara ibland, så orkar jag inte med mig själv!
En tanig arbetslista ledde till stressigaste dagen någonsin (nästan…).

Helvetet började vid en jobbig jävla värmepanna som var fullsmockad med sot, då planterades fröet av irritation.
Sedan stöter vi på en totalt hoprostad takhuv där ena sidan inte går att rubba. Under de tappra försöken att bända loss plåten så rosten släpper så slinker såklart skruvmejseln ner i en av skorstenskanalerna… Såklart en av de 2 som INTE gick till någon eldstad. Så den fanns ju inte igen…
Strax därpå letades det efter lite extrajobb för att fylla ut dagen, jag får då höra att en tidigare kund till mig börjat få missljud i sin spisfläkt nån dag efter mitt besök, så givetvis bestämmer jag mig för att åka dit när tid fanns och se till att kunden blir nöjd. Väl på plats så ser jag ju den skapelse som har ett vackert utseende men ett innanmäte skapt av djävulen själv. Det brutala missljudet som skakade hela köket gick att lindra men ej att åtgärda (1 timme senare, för det är ej att förglömma att djävulen gillar att ställa till det för dess översåtar).
Stressade iväg till nästa kåk efter en cigg som lindrade mitt humör en gnutta, & att damen i nästa kåk bjöd på kaffe lättade också sinnesstämningen såklart!
Sista kåken var min hjärna under total strejk, den hade helt enkelt fått nog! Så vid ännu en besvärlig spisfläkt (som kräver total demontering för att rengöra) som jag så tappert hållit humöret genom, så inser jag efter det stora ingreppet att montera ihop allt, att jag glömt en mutter på fläkthjulet… Ner med rasket, på med muttern och muttrande gå därifrån.

Sen finns det ju en liten dispyt på min arbetsplats, min kaffekopp (min kära, kära kaffekopp) som jag älskar över allt annat (nästan) har en märklig tendens att spårlöst försvinna när mina kollegor får en stund för sig själv i fikarummet. För ni förstår, att det är SKITKUL att jävlas med mig, för jag blir arg. Vanligtvis är jag så jäkla förvirrad att jag brukar slarva bort mina prylar själv, vilket gör det ännu roligare att gömma min kaffekopp.
Så – arg Emelie, stövlar in på kammaren, sugen som FAN på en kopp nymalet kaffe & en cigg, hittar såklart inte kaffekoppen! I och med att det är så kul att retas med mig så hinner jag ju knappt in i fikarummet efter återfinnandet av min kaffekopp innan kommentarerna haglar.
Misstolka mig inte, jag ÄLSKAR mina arbetskollegor! Och vanligtvis har jag ett gott öga för deras spratt, men idag var min mentala stabilitet inte i dess bästa skick och bägaren som fyllts under dagen rann över…

Jag behöver en stor dos av One Tree Hill och en kram.

Till saken hör också att jag tappade min privata telefon i potatismos nyss. Suck.