Alla goda ting är 3…

Frågan är: hur många är alla onda ting? Jag räknar ännu…

Så, i vanlig ordning så kommer här ett skepp lastat med ångest, frustration, ilska, oro, apati & hopplöshet. Min tryckstyrda säkerhetsventil online har efter flertalet missöden återigen öppnat sig.

Semestern? Jo, den var bra. Kan tänka mig att det som skulle kunnat förgyllt den ytterligare vore om jag inte tappat bort min bilnyckel (reserven, såklart. Den andra vettefan när jag tappade…) och om jag inte hade låst in min plånbok & hemnycklar i bilen innan jag tappade bilnyckeln. För den delen hade det varit rätt soft om jag fått ha kvar bankomatkortet också, så jag kunde beställa en ny bilnyckel, men det tappade jag givetvis också bort…

Men, jag har ju inte avluftat mig på länge, så före semestern så checkade min hjärna ut lite i förtid, det var då jag tvättade telefonen i tvättmaskinen & frätte upp benet på vår avfettning.

5 dagar efter semesterns slut så fick jag åtminstone tillbaka min bil, Poppe (mitt lilla äckel till bil) var överlycklig över att vara på rull igen! Jag kände att hjärnan var kopplad, livet flöt på & precis då jag skulle till att tillåta mig själv lite stolthet så tappade jag bort den lapp jag skrivit som skulle redovisas till ett fastighetsbolag här i Sundsvall som jag utfört jobb åt. I 4 dagar var den borta, så det blev inte så mycket stolthet utan mest bara ångest. På måndag dök lappen upp igen (jag hade då under fredagen cirkulerat varenda punkt jag befunnit mig på för att se om jag tappat den) mitt på en väska utanför omklädningsrummet. Den lyste nästan lika starkt med sin närvaro där framför min näsa som den gjort med sin frånvaro under fredagen…

Sen! Sen städade jag faktiskt till mig, köpte en gps-spårare till mina nycklar & höll häpnadsväckande bra koll på min skit! Tills jag tappade bort den där kabeln som jag bar på, tydligen så hade jag släppt den efter några meter på min promenad. 300 meter senare inser jag att jag inte längre håller i den, mentalt sammanbrott eller något dylikt. Jag vet inte. Men 10 meter hemifrån låg den åtminstone på asfalten & väntade på mig.

Jag vill rikta allt mitt beröm till folk som håller koll på sig själv och sina prylar. Men tyvärr, ni kommer aldrig aldrig få uppleva den genomgående euforin när någonting man tappat bort helt plötsligt kommer tillbaka till er. Magi, fyrverkerier & fairy-dust med ett pampigt musikstycke i mentala bakgrunden. Det är er förlust!

Ni som känner mig vet att det här är min vardag, försumligheten är mitt överjag. Ni som känner mig vet också att jag sällan numera beklär mina fötter i klackskor. Förutom idag, styvmamma fyller år och jag spenderade för mycket tid på mitt utseende, klädde mig i vita jeans och en ljus blus innan jag toppade min look med ett par svarta pumps, kom försent till firandet på grund av mitt plötsliga infall att se bra ut.
På vägen hem därifrån, mitt på motorvägen, så bestämmer sig Poppe för att jävlas lite (sådär som gamla bilar gör, speciellt Poppe & säkert med hämnd i blicken på grund av att jag tappade bort nyckeln) genom att smälla sönder ena framhjulet.

Alltså, mitt på e4an, iklädd pumps & vita jeans så måste jag ställa mig och byta till reservhjulet. Låt mig lite ofint också påpeka att jag har mens, mitt vokabulär med svordomar är rikligt utrustat & jag hade ännu inte ätit middag. Ni kanske kan tänka er? FULL BLOWN BITCH-MODE.

30 minuter senare rullar jag & Poppe, inte så harmoniskt, hem. Detta sker med låten "fuck it all" av the lyrical på trumhinne-sprängande hög volym i högtalarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s