Åh nej, min dammsugare är stulen

Igår så var jag & en kollega ute på Södermalm för att göra ren ventilation i lägenheter. Med oss hade vi roterande borstar, trappstege, avfettning & dammsugaren. När vi kommer på sista lägenheten så har frånluftsfläkten gått sönder så vi tar med den tillbaka till jobbet för att laga den.
Påväg ner till bilen så slåss vi med all packning vi ska konka ner för trapporna, jag svär lite lätt då stegen är för lång för min ringa längd & därmed gärna slår i varje trappsteg… Mosar hur som helst in alla grejer i bagaget och åker till jobbet. Där plockar jag ur fläkten i bakluckan för att ta in den på rengöring & reparation. När vi är klara så ska vi då åka tillbaka och montera den igen, så jag kastar in fläkten i kollegans knä istället för att den ska vara väl åtkomlig när vi är framme och ska springa upp med den igen. På vägen så pratar vi om oväsentliga saker, hamnar efter en buss som blockerar vägen vid varje hållplats (jag har ett fruktansvärt bilhumör tyvärr) så jag bestämmer mig för att svänga upp mot området vi höll till i lite för tidigt bara för att slippa ligga efter bussen (lite aggressivt kanske…).
Precis efter min sväng så smäller det till så Sara (min kollega) säger typ ”oj, nu rasade det nått i bakluckan”, det gör det ju rätt ofta så jag tänker inte mycket på det, fläkten ligger i hennes knä så den far ju inte illa iallafall.

När vi kommer fram så tar jag fläkten, joggar lite snabbt upp till lägenheten & kommer på att jag behöver trappstegen för att nå till fläktkammaren ovan spisen. Så jag stoppar ut huvudet i trapphuset & ropar till Sara ”ta med trappstegen!” Till svar får jag ”Emelie, ta med dammsugaren jag behöver den i tvättstugan.”

Mitt svar ”Dammsugaren…? Den har inte jag!”
”Nähe, den är inte i bilen…?”

Lite kvickt sätter jag fläkten på plats & går ner igen för att kolla efter dammsugaren. Jag var helt säker på att jag lirkade mig ner för trappen med både den och stegstolen i händerna då vi for, så den MÅSTE vara i bilen…

Vi står som två fån & gnuggar hjärnan men bestämmer oss för att någon av oss måste ha varit så pass förvirrade att vi ställt ur den på jobbet då vi lagade fläkten. Så vi åker tillbaka, jag säger påvägen att jag är heeeeelt säker på att jag bara högg fläkten i bakluckan & satte igång att demontera den, nämner att jag förvisso lämnade bakluckan öppen då jag gick in på jobbet men att hon ju suttit ute och rengjort den så ingen kan väl ha stulit den…(?)

Ju längre vi kom desto mer övertygad blev jag om att dammsugaren har blivit stulen, någon har plockat min nya, rena, fina dammsugare ur bilen & stuckit under de få minuter vi båda var inne i verkstaden. Så måste det vara. Hur ska jag förklara för John (min chef) att min nya dammsugare blivit knyckt ur bilen för att jag vart så dum och naiv och lämnat bakluckan öppen??? Paniken är alltså påtaglig, våra dammsugare är inte direkt billiga & jag har nyss förstört min arbetstelefon också!

100 meter ifrån jobbet så tvärnitar jag bilen, kollar på Sara och säger ”var bakluckan öppen då du packade ur grejer på Södermalm?”
Hon kollar frågande på mig, så jag förtydligar ”jag tog fläkten i kupén & gick in i huset, när du hämtade grejer i bilen var bakluckan öppen då??”
”Jaaa, jag trodde du öppnat den…?” Förvirrade ögon som möter min panikslagna.
”Nope, men jag hade nog inte heller stängt den då vi får tillbaka efter reparationen.”

Panik. Kraschet som lät då jag vek av för att slippa bussen, någonting rasade inte i bakluckan utan UR bakluckan. Jag skulle hellre förklara för John att min dammsugare blivit stulen än att den rullat ner för Södermalm in i någon bil & skapat värsta trafikolyckan. Jag skulle hellre ha en stulen dammsugare än en påkörd dammsugare & flertalet skadade människor. Paniken var påtaglig.

Vi skyndade oss iväg, samma väg som vi åkt då vi lagat fläkten och höll utkik hela vägen efter en tilltufsad röd dammsugare. Och mycket riktigt, mitt på Jakobsdalsgatan, mitt i uppförsbacken där vi hört dunsen i bakluckan, ligger min stackars dammsugare ca 30 minuter senare. Ensam & rädd men som tur var kvar mitt på vägen. Ingen skada skedd, aningen bucklig men fungerande.

Så hela vägen från jobbet till Södermalm har jag alltså åkt utan att stänga bakluckan.
Vad är det jag tänker på då jag inte tänker på det jag borde tänka på? Ja, den som ändå visste.

Inne i Hjärnkontoret ser det ungefär ut såhär:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s