Överlycklig

Nu är det bestämt att vi åker till Italien nästa år också! Ingen är lyckligare än jag 😁

Förövrigt så dök det upp en artikel om mig i Sundsvalls Nyheter i lördags så jag promotear den lite också:

Annonser

I huvudet

Nu när alla erfarenheter & kunskaper ifrån Italien-resan har sjunkit in så måste jag åtminstone göra ett försök till att förklara vad som försiggår i skalle på mig.

Jag har alltså skaffat mig en karl att dela livet med, Marcus heter han:

Jag har lärt mig spela dragspel (typ). Och tuba (typ).
Jag har fått insikt i att italienare inte kan ett enda sketet ord på engelska, vilket onekligen försvårat min framfart i Italien. Allra helst då jag råkade gå ut genom säkerhetskontrollen på flygplatsen i Milano efter att ha checkat in utan mitt boardingpass & mitt pass…

Jag har lärt mig att fylla är en dyr aktivitet (fysiskt, inte ekonomiskt). Det lärde jag mig då jag vaknade med blå/rödslagna ben och utan röst. Än idag (1 vecka senare har jag blåmärken kvar & rösten är likt en 13 årig pojke i målbrottet).

Men kul har vi haft!

Och jag har förstått att det vi fått uppleva i Italien är väldigt sällsynt! Och jag är såååå glad åt mitt yrke till vardags, men då och där så var det stolthet helt utan gränser!

Herregud. När John sa att det inte går att beskriva med ord vad vi var på väg att uppleva så tyckte jag nog att han överdrev, John är nämligen en extremt yrkesstolt man, men det visade sig att hans sätt att beskriva händelsen på genom att inte kunna beskriva den stämde bättre än vad ord någonsin kan göra.

Tack allihopa som gjorde Italien till älvstoft & magi! ❤️